Välkommen till min Blogg – om allt mellan himmel och hav!

Premiär för nya bloggen havsutsiktodagsinsikt.
Med bilder på hav och reflexion från dagen.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Allt flyter. Bedrägligt lugn vid en havsingång.

IMG_4555.
Bedrägligt lugn. Här vid en av havens många ingångar, Svartån i Örebro, står jag lugnt och ser på välkända gamla hus och borgar och tänker att allt är tryggt och sig evigt likt i min kära gamla hemstad. Men så är det förstås inte! Även stenhusfasader bedrar! Hotellflaggor och fasadbelysning avslöjar. Tidningsborgen där den anrika tidningen Nerikes Allehanda så länge huserade är nyomgjord till hotell! Jag visste att det var på gång, men ändå… Att verkligen se Clarion-flaggan vaja där på taket och senare stiga in genom de vackra dörrarna för att besöka några vänner som bor på det nyöppnade hotellet är – Helt Surrealistiskt. Hur är det möjligt att allt som tidigare funnits härinne är – borta? Ingen växelreception innanför dörrarna, ingen annonsavdelning, ingen redaktion att ta hissen upp till… Vi är många som har starka band till detta hus. För egen del började jag skriva filmrecensioner och läsa korrektur redan som gymnasist – på 1960-talet! Sen följde olika frilansarbeten till och från i många år. Och det var här mina barns far, Björn Nordenborg, arbetade som journalist i nästan hela sitt liv. Från tider med textpapper i rörpost förmedlad mellan våningar och en redaktion där alla kedjerökte, till rökförbud och digital tidningsvärld. Och nu sitter jag åter i samma gamla hus, fast i en sprillans ny hotellobby! Med folk omkring som obekymrat äter kakor och berömmer hotellet… Jag inser förstås att sånt är livet och det finns massvis med sentimentala sånger och berättelser om sådant vemod, men kakan från det nya hotellkakbordet fastnar ändå i tugget. Jag går ut igen till ån och försöker lugna ner mig med orden ”Panta rei” (Allt flyter), tillskrivna den grekiske filosofen Herakleitos: ”Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, I samma vatten stiger vi och stiger vi icke, det är vi och det är icke vi.” Allt flyter. Allt förändras.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vårens första segel! Himmel och hav. Och två motsatta insikter.

IMG_4521[1]
Vårens första segel! Himmel och hav. Och två motsatta insikter. Enkelt tar jag Lidingöbanan ut till Gåshaga brygga för att få en vidare havsvy. Direkt ser jag seglen, fulla av vårvindar. Så glad jag blir! Öppet vatten och segel. Jag följer båtarna och konstaterar nöjt att jag sen många år tillbaka ju har insett att drömmen om att själv segla för alltid är skrotad. Så himla bra. Jag hade en gång en liten segelbåt i en alldeles för liten sjö. Den fick säljas till någon som kunde erbjuda större vatten. Så nu kan jag stå här vid havet och i lugn och ro njuta av andras segel. Därmed får jag också mer tid att ta tag i andra återstående drömmar som ska hinna förverkligas i ett liv som med stigande ålder realistiskt sett är allt mer begränsat i både tid och kraft. Ack ja, så jättebra. Men så… precis när segel och allt svävar därute i vattenglittret så för vinden med sig en helt motsatt insikt! Hjälp – vad händer? Jag hör en inre röst som tydligt säger: Vaddå helt skrota seglingsdrömmarna?! Varför ska du helt stänga den dörren? Vad vet du om vad ditt kommande liv kan ge för seglingschanser? Nej, öppna du den dörren igen – utan några krav. Håll bara dörren öppen. Länge vandrar jag sen leende efter strandlinje och båtbryggor.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Om att ta sig ut från hamnen. Och dikten George Gray i Spoon River.

IMG_4388[1]
Om att ta sig ut från hamnen. Och dikten George Gray i Spoon River./ Det är på många vis märkligt att jag rätt sent i livet hamnade (!) på en plats där jag har en efterlängtad utsikt över hamn och hav. (Nåja, det underlättade förstås att jag stod många år i Stockholms bostadskö och hade rätta poängen när tillfället äntligen dök upp.) Nu gäller det att också utnyttja möjligheterna att ta sig ut från hamnen. För jag har en dikt ringande i mina öron, en dikt som följt mig hela livet, från Edgar Lee Masters fantastiska bok Spoon River som består av röster från de döda: från gravarna, i en fingerad småstad i Illinois, USA. Boken skrevs för runt 100 år sen, men kommer ständigt ut i nya utgåvor.

George Gray
”Jag har ofta studerat
marmorvården som mejslades åt mig –
en båt med beslaget segel i hamnens vila.
Det är egentligen ingen bild av mitt slutmål
utan av mitt liv.
För jag erbjöds kärlek och jag drog mig undan
dess besvikelser,
sorgen knackade på, men jag var rädd;
ärelystnaden prejade mig, men jag fruktade risken.
Ändå hungrade jag efter menig i mitt liv.
Och jag vet nu att vi måste hissa segel
och fånga upp ödets vindar
vart de än för vår båt.
Att ge sitt liv mening kan sluta i galenskap,
men ett liv utan mening är plågan
av oro och obestämt begär –
en båt som längtar till sjöss men ändå är rädd.”

Bilden jag tagit från en soluppgång vid den fantastiska infarten till världsstaden Riga – på floden Daugava – sedd från fören på Tallinkfärjan får illustrera att jag inte bara tittar på hamnen och båtarna. Jag har tagit och kommer att fortsätta ta mig ut från hamnen.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Spännande hjort-, havs- och hamnvy utanför fönstret. Bra för bokskrivande.

IMG_4417[1]Spännande hjort-. havs- och hamnvy utanför fönstret! Bra för bokskrivande. Jag är tacksam och inspirerad. Tacksam för att jag dagligen har denna vy så nära. Och särskilt tacksam är jag nu, med nyopererad och nygipsad handled. Alltså: jag måste inte ut och halka och stövla runt i snön och blötan för att få se fantasieggande havs- och naturvyer. Utanför mitt fönster letar dagligen små hjortar (rådjur) efter mat, här i exotiska Hjorthagen, och längre bort, i Frihamnen, ser jag den rödvita Tallink-färjan som gör tillfälligt stopp vissa dagar, för att sen krossa Östersjön på väg till världsstaden Riga, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så försvinner plötsligt rådjuren bort, mot nya världar och upptäckter, och snart också färjan. Det är bara några veckor sen jag själv och delar av min familj åkte t o r Riga med just den båten, så jag vet hur rutten ser ut. Jag vet vad som väntar dem som idag ska stiga på. Hjort- och hamnvyn må förändras, men inspirerad sitter jag kvar vid mitt bord vid fönstret och fokuserar på att skriva mina böcker – om andra upptäckter och världar.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En bärande bild. Om morgonvärme runt hörnet.

IMG_0444En bärande bild. Om morgonvärme runt hörnet. I mörk tid och nyårstid tog jag fram den här bilden för tröst framåt och stärkande påminnelse från året som gått, 2015. Nyligen hemkommen från varmare land och varmare hav och med tvivel om hur jag skulle uthärda ännu en kall och mörk vinter här hemma, påminde mig bilden om att det funnits ljusa stilla havsmorgnar runt hörnet. även här. Och de kommer att finnas igen. Enkla och billiga att avnjuta dessutom. Bara att ta med sig sin lilla kaffetermos, en banan och en gammeldags CD-spelare laddad med en bra hörbok. Morgonvandra över långa bron, öppna sig för dagen och hemmahamnvyn, känna sig rik. Och varm. Det hände nyss och det kommer att hända snart igen. Tiden flyger. I det nya året ser jag morgonbilden runt hörnet.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En vemodskväll. Men sol och hav finns kvar.

IMG_4311.JPGEn havsutsikt och en plats i solen – som jag strax ska lämna. Jag inser förstås att varken hav eller sol lämnar. De finns hemma också. Samma sol. Samma vatten. Även om haven är olika. Jag ska egentligen bara byta ett kärt Atlanten vid ön Gran Canaria mot ett kärt Östersjön vid Stockholm. Jag har havsutsikt både här och där. När jag kommer hem är det nästan vinter. Löven har fallit från träden utanför mitt fönster. Den havsutsikt jag har där kommer nu att vara än mer tydlig, inte längre skuggad av grönlummiga träd. Jag vet det. Ändå kan jag inte se mig mätt på solen och havet här en sista kväll. Inte minst som solen laddat på med extra ljus. Det blir som en hälsning och ett minne från en vecka med just det temat: En plats i solen. Det starka ljuset blir både tröst och löfte: vi ska ses igen. Ja, vi ska ses igen. Både här och där. Uppfylld av denna bild och med stor förtröstan, packar jag så min väska och ser fram emot nya vida sol- och vattenvyer.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det är en solig morgon vid norra delen av havsstranden Las Canteras.

IMG_4305.PNGEn solig morgon vid havet. Vem har roligast? De 17 vackra ”flickorna” i ringen (60+ och uppåt) som dansar i det salta vattnet varje morgon, gör gymrörelser och ibland skrattar högt tillsammans? Eller han (runt 40+) som med spansk och tydlig stämma leder det hela, visar hur de ska röra sig, peppar och hejar på? Eller jag och andra som förundrade och leende stannar upp på vår morgonpromenad vid stranden? Vilken toppenstart på en morgon, tänker jag. Och ja, det kanske är så det är: att det är roligt för oss alla? För de deltagande damerna, för den ledande mannen och för alla oss andra som stannar till och blir glada. Jag funderar dock på hur sannolikt det vore med det omvända och om det skulle ses med samma glada miner av oss som tittar på: en 40+ vältränad ledande kvinna som med hög och uppmuntrande röst varje morgon ledde ett publikt vattengym med 17 äldre plaskande och skrattande 60+ herrar. Ja, varför inte?
(PS/Den här morgonhavsdansen ingår inte i vår temavecka för kvinnor 60+ som börjar här i Las Palmas idag. Tyvärr?)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar