En vemodskväll. Men sol och hav finns kvar.

En havsutsikt och en plats i solen – som jag strax ska lämna. Jag inser förstås att varken hav eller sol lämnar. De finns hemma också. Samma sol. Samma vatten. Även om haven är olika. Jag ska egentligen bara byta ett kärt Atlanten vid ön Gran Canaria mot ett kärt Östersjön vid Stockholm. Jag har havsutsikt både här och där. När jag kommer hem är det nästan vinter. Löven har fallit från träden utanför mitt fönster. Den havsutsikt jag har där kommer nu att vara än mer tydlig, inte längre skuggad av grönlummiga träd. Jag vet det. Ändå kan jag inte se mig mätt på solen och havet här en sista kväll. Inte minst som solen laddat på med extra ljus. Det blir som en hälsning och ett minne från en vecka med just det temat: En plats i solen. Det starka ljuset blir både tröst och löfte: vi ska ses igen. Ja, vi ska ses igen. Både här och där. Uppfylld av denna bild och med stor förtröstan, packar jag så min väska och ser fram emot nya vida sol- och vattenvyer.

Annonser