Atlanten. Och en nymornad nystädad sandstrand där mina fotsteg snart ska samsas med andras.

IMG_3223
Fotspår som går parallellt. Ibland med större avstånd emellan. Ibland med mindre. Och rätt som det är kommer andra fotspår och korsar!  Alla fotavtryck är både lika och olika.
Jag fantiserar om kroppen, benen, steget hos människan som just har lämnat avtryck: Hur ser personen ut? Vart är den på väg? Har den gått fort eller långsamt? Vart är alla vi som går här på väg? Hur kommer vår dag och framtid att se ut? Om några timmar kommer stranden att vara helt upptrampad av många många fötter. Havet kommer hela tiden att mer eller mindre spola bort en stor del av fotavtrycken. Resten planas ut av alla städare och utplaningsfordon i tidiga morgnar. Sen går vi där igen. Ny dag. Nya steg. Nya avtryck. Nya tankar och frågor – och idéer! Medan havet ligger där fast och ändå hela tiden i rörelse. Vid en av mina älsklingsstränder i världen. Las Canteras i staden Las Palmas på ön Gran Canaria. Snart startar vår andra temavecka för kvinnor 60+ – om Tredje steget i livet. Och varje dag där kommer jag återigen att börja med en lång promenad barfota på stranden. Steg för steg.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Allhelgonatid. Livet. Med vatten, sten och rymd.

IMG_4257
Allhelgonatid. Svartån i Örebro är inte havet. Men i alla år som jag bodde i Örebro och vandrade vid ån, fantiserade jag om att färden till min världsomsegling började just här, vid Svartån, som sen rann ut i Hjälmaren och sen Mälaren och sen… var ju havet där!

I alla år som jag bodde i Örebro kunde jag heller aldrig få nog av att se på slottet. Det kan jag fortfarande inte, när jag kommer på besök. Där ligger det. Mitt i ån. Mitt i staden. Sagolikt, men samtidigt tryggheten själv. Gammal och fast. Sten.

Efter ett kort Allhelgonabesök i Örebro och Norra Kyrkogården där många av mina närmaste som ”gått före” ligger begravda, går jag en kvällspromenad efter Svartån och upp över Storbron. Det är fullmåne! Månen, ån och slottet blir magi och inramar mina tankar om vår korta stund på jorden med ett betydligt längre och vidare perspektiv. Det blir tröst. Som så många gånger förr. Svartån för evigt på väg till havet. Slottet stentryggt sen århundraden tillbaka. Månen som väl alltid funnits där för oss, om än inte alltid i så full prakt som denna kväll. Livet, livet. Där jag stod vid bron kändes alla som lagt detta liv bakom sig, märkligt närvarande. I vatten, sten och rymd.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Riddarholmen. Och så länge skutan kan gå.

sommar, bad, båt 007
En favoritutsikt. Hit tar jag med matsäck. Kanske bjuder med någon. Sitter på en bänk. Låter Evert Taube (se siluett, Evert med sin luta, till höger i bild) sjunga min favoritsång, alla kategorier. Den sång som jag vill ska spelas på min begravning. ”Så länge skutan kan gå.” Kan också lyssna på hur Sven-Bertil Taube och Håkan Hellström sjunger den på Youtube. Sången till livet.
https://www.youtube.com/watch?v=xmUe9greG60

Här är texten. Om allt mellan liv och död.

Länge skutan kan gå/Vals på Karibien

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den skiner på böljorna blå,
om blott en dag eller två
så håll tillgodo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad ut i en skans,
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga!

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, -ding, -dång!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå
så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals!

Det är en rasande tur att du lever, min vän,
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå i land någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
Så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Välkommen till min Blogg – om allt mellan himmel och hav!

Premiär för nya bloggen havsutsiktodagsinsikt.
Med bilder på hav och reflexion från dagen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar